Det här är ett första utkast på en artikel. Jag tar tacksamt emot era tankar, kommentarer, åsikter.
Metod betyder ett planmässigt tillvägagångssätt (NE). Det finns inga universella metoder. Istället hör de starkt ihop med sin vetenskapliga disciplin. Det brittiska förlaget Sage visar det genom att samla alla sina uppslagsverk i en sökmotor där feedback på mångfald och vetenskaplig koppling ges. Encyclopædia Britannica Online visar på ett tydligt sätt att metod alltid är kopplat till någonting genom att ge noll träffar på sökordet ”method”. Likadant är det med ”methodology” (läran om metoder), där NE skriver att det är ”samlade studiet av de metoder som är karakteristiska för olika vetenskaper”.
Kopplingen mellan metod och vetenskaplig disciplin är oerhört viktigt att känna till för att kritiskt kunna bedöma angreppssätt, genomförande och presenterade resultat.
Jag menar att det finns något universellt som skär genom alla vetenskaper. Trubbigt sett handlar det om att du som forskare kan hämta in data på fyra olika sätt:
Det är tydligt att olika vetenskapliga discipliner har sina favoriter i hur man tar in data, värderar och analyserar och eventuellt generaliserar den. Det finns inga neutrala metoder, utan alla används med vissa antaganden om vilka kunskaper som är viktiga och hur de förvärvas bäst.
Jag kommer från den vetenskapliga disciplinen media studies; media and communication studies, medie- och kommunikationsvetenskap. När det gäller metod och metodologi, för mitt intresse för Internet och dess utveckling med fokus på social interaktion, menar jag att Web studies är fältet. Det här kallas även för New Media Studies. En bra helhetsbild får man på http://www.newmediastudies.com/.
Inom dessa fält märks det ett ökat intresse för antropologiskt inspirerade metoder, där många studier använder sig av entografiskt inspirerade metoder. Det är ett resultat av den kulturella vändningen inom mediestudier, dvs ett ökat intresse för kulturens betydelse för att förstå människor och dess samspel med medier. Ofta används alla ovanstående datainsamlingsformer.
Samtidigt har också antropologi som vetenskaplig disciplin börjat hävda sig som störst källa till att förstå oss själva och det samhälle vi lever i.
Jag tar här ett belysande exempel. Thomas Hylland Erikssen menar i boken Engaging Anthropology (2006) att antropologi borde ha förändrat världen genom att engagera sig i den offentliga sfärens samtal om viktiga frågor som multikulturalism, mänskliga aspekter i informationsteknik, fattigdom, mänskliga rättigheter mm.
Intressant är att Erikssen på ett tydligt sätt visar att antropologer i alla tider kopplat till olika perspektiv, t ex Margaret Mead i Coming of Age in Samoa (1928), som sägs vara ”informed by cultural relativism” (s 3). Erikssen berättar också att Mead inte blev hyllad som forskare utan ansågs vara alltför ytlig och ”too engaged to be properly scientific” (s 3). Erikssen vänder sig emot antropologiska forskares tendens att ingen som har gjort massor med fältarbete kan tas på allvar. Han menar att det är en preposterous och improduktiv attityd, vi bör inse att ”there may exist different sources of valid knowledge” (s 24). Lägg där till att i de avsnitt som finns om metod påpekar Erikssen värdet i att samarbeta för att skapa så givande (engagerande) antropologi som möjligt, där han ser ett exempel vara formen av open ended storytelling (s 95); att forskare skapar historier tillsammans med informanter.
Jag hävdar att det här har betydelse för den framväxande nya medier-forskning som finns kring kollaborativa former, där formerandet av MEDEA Collaborative Initiative är ett bra exempel (http://www.mah.se/medea). Även här ifrågasätts huruvida kollaborativa former är riktigt vetenskapliga: när både forskare och företag är legitima kunskapsproducenter, ifrågasätts den traditionella forskarens expertroll.
I det här sammanhanget finns Netnography, ett framväxande angreppssätt där etnografiska metoder används för att studera online communities.
I Journal of Contemporary Ethnography 2009;38-52 gör Angela Cora Garcia, Alecea I. Standlee, Jennifer Bechkoff and Yan Cui (se http://jce.sagepub.com/cgi/content/abstract/38/1/52) en genomgång av etnografiska ansatser till Internet och datormedierad kommunikation. Bland annat synliggör man att en del sociala fenomen kan studeras online, andra studeras både online och i en fysisk verklighet och det går också att studera offline-sociala världar.
Det som är intressant här och som får konsekvenser för alla ovanstående kontexter är att deltagande observation måste ändras när man jobbar i online-sammanhang:
Alla dessa aspekter pekar på att rollen för forskaren blir en “participant-experiencer” istället för “participant-observer”, vilket betyder att forskaren här måste aktivt bidra till gruppen för att kunna genomföra forskning med kvalitet. Här stödjer man sig på Bell (2001):
“[l]urking is a one-way process, and one of the strengths of ethnography is its emphasis on dialogue with respondents—recasting research as collaboration rather than appropriation” (Bell 2001, 198).
Jag menar att erfara det som informanterna erfar; att känna materialet, är det som gör forskningen trovärdig, både inför informanterna och inför det inom-vetenskapliga samhället. Kritik mot kollaborativa former innebär samtidigt en kritik mot flera vetenskapliga discipliner.
Min förhoppning framöver är att metod och metodologi-diskussionerna kommer att följas av flera nyanserade analyser av och förslag på hur forskarrollen förändras, inte hur den ifrågasätts. En möjlig utgångspunkt är hur forskning inom lärande pekar på att lärarens roll mindre blir av föreläsaren och mer av facilitatorn.
Idag fick jag ett tips om Emma Stenströms text om det absurda i att ”år 2019 kommer att domineras av kvinnor” när konferensens talare är övervägande män. Hon påpekar också att männen aldrig ser detta och inte heller ser det som ett problem
http://kulturekonomi.se/2009/11/13/gomorron-2019/
Det hon är inne på är osynliggörandet av kvinnor i nya medier.
För egen del har jag fått en hel del twittrande – från män – som handlar om att peka på det faktum att kvinnorna är frånvarande som talare på nya medier-konferenser och -föredrag. Det här är uppmuntrande eftersom synliggöra är en lysande främjarteknik för att förhindra härskarteknik.
Främjartekniker finns beskrivet bra på
http://www.alltomjamstalldhet.se/i_vardagen/framjartekniker/
Övriga är…
Respekt. Skratta t ex aldrig med i skämt vid förlöjligande.
Framhållande av information. Sprid så mycket information som möjligt
Dubbelbelöning. Påminn om att alla vet vad de gör och bör lita på varandra
Avlastning och bekräftelse. Uppmuntra det som görs och bekräfta de som ber om hjälp.
Det som görs på ett fantastiskt sätt i sociala medier är att sprida så mycket information som möjligt. Många anstränger sig också för att hitta intressanta saker på många olika ställen, alla vill hitta något unikt. Ofta bekräftar vi varandra, där vi påminner varandra om vad vi kan. Det förekommer uppmuntran av ageranden och många frågor får många svar.
Fortsätt med det. Och retweeta kvinnor också. Och svara på deras frågor. Leta efter kvinnliga talare. Kolla t ex på de som är med i
Om vi anstränger oss här kanske det spiller över på övriga världen. Jag ser dig. Du får veta allt. Du kan. Det du gör är bra och räcker.
Imorgon är sista dagen för att skicka in en ansökan till Malmö högskolas Centrum för professionsstudier. Jag har länge gått och tänkt på att yrkesutövare i nya medier är särskilt intressanta att förstå mer kring. Så här ser ansökan ut. Tyck och tänk, ledsen att den kommer så sent. Jag ändrar gärna.
50% tjänst under tre år, delat på två personer, 25% per år var. Start 1 mars 2010.
Bakgrunden till projektet är Malmö högskolas profilområde Nya medier[1]. Nya medier-professioner är professioner i förändring, det gäller både akademiker och näringslivs-aktörer. Idag saknas det kunskap om vilka yrkesfärdigheter som behövs i ett samhälle genomsyrat av medier, där det ställs nya frågor om nya offentligheter och nya gestaltningsformer. Det behövs en studie av och diskussion kring kompetenser i det nya medielandskapet och på vilket sätt akademiker och företag med utbildning i medierelaterade kompetenser (teknik, förståelse, produktion mm), motsvarar ett samhällsbehov.
Det här projektet uppmärksammar nya medier på utbildning på grundnivå, avancerad nivå och forskarnivå samt forskning och samverkan – allt utifrån studiet av nya mediers akademisering och professionalisering. Det innebär att utforska konsekvenser och möjligheter för utbildning och forskning. Numera är det inte bara professionella medieaktörer som kan agera medie-producenter. Privatpersoner skapar hemsidor, skriver bloggar, filmar, re-mixar och publicerar sina verk på Internet[2]. Det finns också en rörelse av användardriven innovation (open innovation, democratic innovation[3]) som utmärks av intrasslade system av olika kompetenser där brukarnas synpunkter och ageranden ibland är viktigare än expert-tyckarens. Relationerna mellan producenter och brukare, mellan professionella och amatörer, genomgår stora förändringar. Det har betydelse för hur utbildning och forskning som berör nya medier genomförs.
Vi menar också att medieutvecklingen ställer viktiga frågor kring kunskap[4]. Vad innebär det för vår bild av kunskap, kunskapsbildare och relationen mellan kunskap och politik, i och med projekt som Google Earth[5], Wikipedia[6] eller nätbaserade tankesmedje-bloggar kring nya medier i Sverige som Mindpark[7], Whats Next[8], Same Same But different[9]? Hur konstrueras och upp-rätthålls relationer och status i samverkansprocesser med näringslivet? Det är något som är högaktuellt för Malmö högskola att utforska närmare, i och med KK-miljön MEDEA Collaborative Media Initiative, där nya medier och samproduktion är kärnan[10].
Studien hoppas vi ska bidra till att Malmö högskola kan stärka sin position att utveckla nya medier som profil, både forsknings- och utbildningsmässigt. Hur tänker vi oss att vi utbildar yrkesverksamma inom nya medier? Ställer det särskilda krav på lärarprofessionen? Hur kan det leda till olika nya medier-professionella? Hur ser nya medier-forskning ut; skiljer den sig åt gentemot andra forskningsprofiler?
Projektet syftar till att bygga kunskap kring utbildning och profession kring nya medier; hur det går att förstå och arbeta med det faktum att nya medier ställer nya frågor om nya yrkesroller, ny syn på akademiker, ny syn på kunskap och vetenskap och utveckling. I fokus står förhållanden mellan akademisk kunskapsbildning och professionell praktik, där vi menar att nya vägar till kunskapsbildning behöver prövas.
Frågeställningarna är:
- Vilka olika fält går det att urskilja inom det som kallas ”nya medier”, vilka logiker karaktäriseras de av?
- Hur påverkar/påverkas olika nya medier-professioner av politiska, ekonomiska, sociala och kulturella förändringar? Hur går den professionella tranformeringen av ”nya medier-producent” till och legitimeras i samhället? Hur ser den professionella statusen ut? Vilka värderingar finns i de olika professionerna?
- Hur ser professionaliseringsprocesserna ut och hur ser relationerna ut mellan akademisk kunskapsbildning (forskning och utbildning) och professionell yrkespraktik och yrkeskompetens, i olika ”nya medier”-fält?
- Vilka krav ställs på yrkeskunnande, utbildningsbehov och forskning på fältet ”nya medier” och hur tillgodoses de?
Studiens upplägg är 1) kunskapsöversikt 2) fältstudier 3) kunskapsspridning. Första året genomförs en kunskapsöversikt av vilka nya medier-forskning och nya medier-utbildningar som finns lokalt, nationellt och internationellt. Det blir en litteraturbaserad översikt, via sökbara databaser, men även via google sökmotor. Vi kommer att visa upp materialet och öppna upp för dialog genom att starta en blogg som heter just ”Re:searching New Media professionals”. I slutet av första året genomförs ett dialogseminarium i samarbete med Malmö högskolas kk-miljö MEDEA, eller, med klusterinitiativet Moving Media Southern Sweden.
Fältstudier innebär observationer av organisations- och redaktionella strukturer och kulturer, intervjuer med verksamhetsledare samt intervjuer med vissa verksamma medarbetare. Fält-studierna genomförs under år två, de är fyra stycken på vardera två veckor:
- Fältstudie 1 Samproduktionsprojekt inom MEDEA på Malmö högskola: Följa produktions-processen av ett av de utlysta samproduktionsprojekten, där företag och akademiker tillsammans utforskar nya medier.
- Fältstudie 2 Utbildningar inom nya medier på Malmö högskola: Följa utvecklingen av kandidat-programmet Spelprogrammering/Speldesign (nytt program som startar ht 2010), och masterprogrammet i Interaktionsdesign (där det redan idag finns en tät koppling till Malmö Living Labs).
- Fältstudie 3 Traditionella mediers nya medier-utveckling: Följa utvecklingen av Sydsvenska dagbladet som har lanserat en ny version av sin digitala tidning Sydsvenskan.se, med dels web-TV dels superlokalnyheter
- Fältstudie 4 Nya medier-företags utveckling: Följa utvecklingen av två malmöbaserade olika nya medierföretag. Good Old (strategibyrå), Mindpark (tankesmedja i form av bloggteam).
Varje fältstudie avslutas med en gemensam halvdags-workshop där vi tillsammans med de verk-samma jobbar med det analysmaterial som vi presenterar, utifrån studiens frågeställningar och vilka konsekvenser för förståelse och handling som vi gemensamt kan se.
År tre har temat sprida kunskap om projektet. Det innebär traditionell publicering av vetenskapliga artiklar, där vi prövar att göra dessa meningsfulla på passande sätt för olika professioner. För traditionell forskning innebär det att publicera i en internationellt renommerad tidskrift, t ex Convergence; Media, Culture and Society; Journal of Teacher Education. För nya medier-forskning innebär det att publicera i MIT:s elektroniska tidskrift Leonardo[11]. För närings-livsaktörer och en intresserad allmänhet publicerar vi en populärvetenskaplig version på vår blogg. Vi kommer även att erbjuda fältkontakterna att komma till verksamheten för att samtala om projektet. Kontinuerligt kommer vi att presentera och resonera projektet tillsammans med övriga på Centrum för Professionsstudier, där vi redan nu kan se fruktbara intellektuella möten. Vi hoppas även mycket på att delta i nätverket för professionsstudier.
De forskningsfält vi rör oss inom är forskning om nya medier, medieproduktion och journalistik[12]; om kreativ klass/kultur/industri[13]; om professionsforskning som rör sig i det här området[14]. Inom alla dessa forskningsfält finns uppfattningen att i och med utvecklingen av deltagarmöjligheter i av nya informations- och kommunikationsteknologier, sker ett skifte i samhället med nya offentligheter och nya gestaltningsformer. Journalistikfältet problematiserar en särskild yrkesroll och dess betydelse för det politiska livet. Kreativ klass-fältet resonerar kring en ny yrkesroll, som en har sin särskilda industri och ekonomi. Professionsforskningen har hittills mest uppmärksammat journalistrollen, men där visst arbete uppmärksammar t ex ”co-creation” och nya yrkesroller som spelutvecklare.
Studiens teoretiska utgångspunkter är: 1) Den praxisnära forskningens metod och teori[15]. 2) Det kulturteoretiska angreppssättet[16]. 3) En Bourdieusk fältstudie[17] med ett feministiskt förhållningssätt till medieproduktion[18]. Kortfattat handlar detta om att vi går in i studien med särskilda antaganden och perspektiv. Först innebär det att vi anser att vi är aktiva kunskaps-producenter i ett skeende och att vi bäst och på ett mer ansvarsfullt sätt skapar kunskap i relation med detta praktiska skeende. För det andra närmar vi oss de fenomen vi önskar förstå bättre, genom att se till deras förhållande till ideologi och kön. Vi menar därför att kulturella normer och föreställningar är viktigt för att förstå människors erfarenheter, synsätt och värderingar. Den tredje utgångspunkten gör att vi söker insikt om hur olika grupper i samhället upprätthåller gemenskap och hierarkier och håller utomstående ute.
Aldridge, M och Evetts, J (2003) Rethinking the concept of professionalism: The case of journalism. The British Journal of Sociology, 54(4); 547-564.
Alred, GJ (2006) Bridging Cultures: The Academy and the Workplace. Journal of Business Communication, Apr 2006; vol. 43: pp. 79 – 88
Alvesson, M (2004) Kunskapsarbete och kunskapsföretag. Kristianstad: Liber.
Argyris, C., Schön, D. (1974) Theory in Practice: increasing professional effectiveness, Jossey-Bass Inc.
Banks, J och Deuze, M (2009) Co-creative labour. International Journal of Cultural Studies, Sep 2009; vol. 12: pp. 419 – 431
Becher, T (1999) Professional practices. Commitment & capability in a changing environment. New Brunswick: Transaction Publishers
Bourdieu, P (2005) ‘The Political Field, the Social Science Field and the Journalistic Field’. In Rodney Benson & Erik Neveu (eds) Bourdieu and the Journalistic Field. Cambridge: Polity.
Bourdieu, Pierre (1988) Homo Academicus. Oxford: Polity Press.
Bourdieu, Pierre (1993) The Field of Cultural Production. Cambridge: Polity Press.
Bourdieu, Pierre (1998) Om Televisionen. Stockholm/Stenhag: Brutus Östlings bokförlag.
Boyle E och Mezias S (2003). Organizational dynamics of creative destruction: entrepreneurship and the emergence of industries. New York : Palgrave Macmillan, c2003.
Broadbent, M, Dietrich, M och Roberts, J (1997) The end of professions: the restructuring of professional work. London: Routledge
Burgess, JE och Green, JB. (2009) The entrepreneurial vlogger : participatory culture beyond the professional-amateur divide. I Snickars, Pelle and Vonderau, Patrick, (red.) The YouTube Reader. National Library of Sweden/Wallflower Press, Stockholm, pp. 89-107.
Burn, A och Durran Burn, J (2007) Media literacy in schools : practice, production and progression. London: Paul Chapman Publishing
Burrage och Torstendahl (1990), Professions in theory and history: Rethinking the study of the professions. London: Sage.
Carey, JW (2009) Communication as culture: essays on media and society. New York : Routledge.
Carpentier, N (2005) Identity, contingency and rigidity: The (counter-)hegemonic constructions of the identity of the media professional. Journalism, May 2005; vol. 6: pp. 199 – 219.
Chambers, D. Steiner, L., Fleming, C.(2004) Women and Journalism. London and New York: Routledge.
Chesbrough, H (2006) “Open Innovation: A New Paradigm for Understanding Industrial Innovation,” I Henry Chesbrough, Wim Vanhaverbeke, och Joel West (red) Open Innovation: Researching a New Paradigm. Oxford: Oxford University Press, pp. 1-12
Christopherson, S (2008) Beyond the Self-expressive Creative Worker: An Industry Perspective on Entertainment Media. Theory, Culture & Society, Dec 2008; vol. 25: pp. 73 – 95
Creeber, G and Martin, R (2009) Digital cultures: understanding new media. Maidenhead : Open Univ. Press, 2009
Davies, C. (1996). The sociology of professions and the professions of gender. Sociology, 30(4); 661-678.
de Bruin, Marjan and Ross, Karen (2004) ’Introduction: Beyond the Body Count’ in M de Bruin and K Ross (eds) Gender and Newsroom Cultures. Identities at Work. Creskhill, New Jersey: Hampton Press, pp. vii-xiv.
Deuze M och Dimoudi, C (2002) Online journalists in the Netherlands: Towards a profile of a new profession, Journalism, Apr 2002; vol. 3: pp. 85 – 100.
Deuze M, Martin CB, och Allen C (2007) The Professional Identity of Gameworkers, Convergence, Nov 2007; vol. 13: pp. 335 – 353.
Deuze, M (2007) Convergence culture in the creative industries. International Journal of Cultural Studies, Jun 2007; vol. 10: pp. 243 – 263.
Djerf Pierre, M (2006) ‘Medieeliten’ I A Göransson (red) Maktens kön. Falun: Nya Doxa, pp:411-134.
Du Gay, P (red) (1997) Production of Culture/Cultures of Production. London: Sage Publications.
Fenton, N (2008) Mediating hope: New media, politics and resistance. International Journal of Cultural Studies, Jun 2008; vol. 11: pp. 230 – 248.
Florida, R (2002) The rise of the creative class : and how it’s transforming work, leisure, community and everyday life. New York : Basic Books, 2002
Freidson, E (2001) Professionalism. The third logic. Oxford: Polity Press.
Hallam, J (2000) Nursing the image: media, culture and professional identity. London : Routledge, 2000.
Hallam, S (2001) New disruptive technologies: the information professional’s role. Business Information Review, Sep 2001; vol. 18: pp. 21 – 28
Harshman EM, Gilsinan, Fisher, Yeager (2005) Professional Ethics in a Virtual World: The Impact of the Internet on Traditional Notions of Professionalism. Journal of Business Ethics, Vol. 58, No. 1/3, pp. 227-236
Hartley J (red) (2005) Creative industries,Malden, MA : Blackwell Pub., c2005.
Henninger, A och Gottschall K (2007) Freelancers in Germany’s Old and New Media Industry: Beyond Standard Patterns of Work and Life? Critical Sociology, Jan 2007; vol. 33: pp. 43 – 71.
Hesmondhalgh, D (2006) Media Production. Maidenhead: Open University Press.
Howard, PN (2002) Network Ethnography and the Hypermedia Organization: New Media, New Organizations, New Methods, New Media & Society, Dec 2002; vol. 4: pp. 550 – 574
Huang E, Davison, Shreve, Davis, Bettendorf, och Nair (2006) Facing the Challenges of Convergence: Media Professionals’ Concerns of Working Across Media Platforms. Convergence, Feb 2006; vol. 12: pp. 83 – 98.
Jenkins, H (2006) Convergence culture : where old and new media collide. New York: NY University Pres; London: Eurospan
Jenkins, Henry (2006) Fans, bloggers, and gamers: exploring participatory culture. New York : New York University Press
Kennedy, H (2009) Going the Extra Mile: Emotional and Commercial Imperatives in New Media Work. Convergence, May 2009; vol. 15: pp. 177 – 196.
Lehman-Wilzig S and Cohen-Avigdor (2004) The natural life cycle of new media evolution: Inter-media struggle for survival in the internet age. New Media & Society, Dec 2004; vol. 6: pp. 707 – 730
Lievrouw, L och Livingstone S (2006) The handbook of new media : social shaping and consequences of ICTs London: Sage.
Lumby, C och Probyn E (red) (2003) Remote control: new media, new ethics Cambridge: Cambridge University Press.
Marshall, P. David (2004) New media cultures. London : Arnold.
Melin, M (2008) Gendered Journalism Culture. Strategies and Tactics in the Fields of Journalism in Britain and Sweden. Göteborg: JMG, University of Göteborg.
Michelsen, A (2009) Innovation and Creativity: Beyond Diffusion — On Ordered (Thus Determinable) Action and Creative Organization. Thesis Eleven, Feb 2009; vol. 96: pp. 64 – 82
Mitchelstein E och Boczkowski (2009) Between tradition and change: A review of recent research on online news production. Journalism, Oct 2009; vol. 10: pp. 562 – 586.
Panteli A, Stack, Ramsay (1999) Gender and Professional Ethics in the IT Industry. Journal of Business Ethics, Vol. 22, No. 1, Ethics of Information and Communication Technology (Oct., 1999), pp. 51-61
Paterson, C och Domingo (2008) Making online news: the ethnography of new media production. New York : Peter Lang.
Pavlik, Johan V. (2001) Journalism and New Media New York Colombia University Press cop.
Peters, MA och Tina, Besley (2008) Academic Entrepreneurship and the Creative Economy. Thesis Eleven, Aug 2008; vol. 94: pp. 88 – 105.
Pine, BJ II, Gilmore Pine, Joseph (1999) The experience economy : work is theatre & every business a stage . Boston, Mass. : Harvard Business School, cop. 1999
Rao, M (red) (2003) News media and new media. Singapore : Eastern Universities Press.
Reese SD., Rutigliano, Hyun, och Jeong (2007) Mapping the blogosphere: Professional and citizen-based media in the global news arena, Journalism, Jun 2007; vol. 8: pp. 235 – 261.
Rossiter, N (2006) Organized networks : media theory, creative labour, new institutions Rotterdam : NAi Publishers, cop.
Severson, P (2004) En gökunge i public service-boet? Publikens roll i digitaliseringen av marksänd television. Akademisk avhandling för filosofie doktorsexamen. Uppsala Studies in Media and Communication 3. Uppsala: Uppsala universitet, institutionen för Informationsvetenskap.
Turner, F (2009) Burning Man at Google: a cultural infrastructure for new media production New Media & Society, Feb 2009; vol. 11: pp. 73 – 94.
van Dijk, J (1999) The network society: social aspects of new media London : Sage, cop
von Hippel, E (2005) Democratizing Innovation. MIT Press.
Williams, Raymond (1976) Keywords. A Vocabulary of Culture and Society. Milton Keynes: Open University Press.
Williams, Raymond (1981) Culture. Milton Keynes: Open University Press.
Ziman, J M (2000) Real Science: What it is, and what it means, Cambridge University Press.
[2] Jenkins (2006)
[3] se t ex von Hippel (2005), Chesborough (2006)
[4] Ziman, J M (2000)
[9] http://samesamebutdifferent.se
[11] http://www.leonardo.info/
[12] Carey (2009), Cottle (2003), Creeber och Martin (2009), Fenton (2008), Hesmondhalgh (2005), Howard (2002), Kyong m fl (2006), Jenkins (2006), Lehman-Wilzig och Cohen-Avigdor (2004), Lievrouw och Livingstone (2006), Lumby och Probyn (red) (2003), Marshall (2004), Mitchelstein och Boczkowski (2009), Paterson och Domingo (2008), Rao (2003), Pavlik (2001), Paterson och Domingo (2008), Turner (2009), van Dijk, J (1999),
[13] Boyle och Mezias (2003), Burgess (2009), Christopherson (2008), Deuze (2007), Florida (2002), Hartley (2005), Michelsen (2009), Petersoch Besley (2008), Pine m fl (1999).
[14] Alred (2006), Alvesson (2004), Argyris och Schön (1974), Aldridge och Evetts. (2003), Banks och Deuze (2009), Becher (1999), Broadbent m fl (1997), Burrage och Torstendahl (1990), Burn och Durran Burn (2007), Carpentier (2005), Deuze och Dimoudi (2002), Deuze m fl (2007), Davies (1996), Freidson (2001), Hallam (2000, 2001), Harshman m fl (2005), Henninger och Gottschall (2007), Huang m fl (2006), Goldberg (2005), Kennedy (2009), Lamont Hill och Vasudevan (2007), Noronha (2005), Panteli (1999), Reese (2007), Rossiter (2006).
[15] Med företrädare som John Dewey och Donald Schöön
[16] Utifrån Raymond Williams (1976; 1981) arbete kring kultur och hur det används i medieforskning (se t ex Severson, 2004) och medieproduktion (se t ex Paul Du Gay, 1997).
[17] Se t e x Bourdieu (1988; 1993; 1998; 2005)
[18] Chambers m fl, (2004); de Bruin & Ross (2004; Djerf Pierre (2006); Melin, (2008)
Har försökt att komma loss och skriva färdigt ett blogginlägg om att medieforskning som vill närma sig nya medier-praktiker måste se på sin roll inte i konkurrens med andra. Istället bör akademin se hur man kan samspela med redan existerande aktörer. Och uppmärksamma det faktum att nya medier-utveckling i mångt och mycket är nyskapande från företagssidan inte från den akademiska forskningens sida.
Men…
Jag har haft så mycket att göra i ”mitt vanliga jobb som akademiker” att jag inte har haft tid. Helt koko egentligen.
Jag jobbar med medieutveckling som forskare och premieras inte av den akademiska sfären för att göra en insats i nya medier-världen. Istället är det något jag gör när arbetsdagen är över och barnen gått och lagt sig.
Samtidigt får jag i dagarna publicerat en artikel om ett arbete jag gjorde om media mapping, i en peer review-tidskrift. Något jag skrev och gjorde för tre år sedan (!). Det som räknas när jag söker tjänster od kring nya medier och medieutveckling kommer tyvärr att vara denna senare artikel.
Hoppas det kommer att ändras. Här finns en intressant artikel som berör den problematik jag tar upp: http://scholarship20.blogspot.com/2009/04/leonardo-new-criteria-for-new-media.html
Det finns många bra exempel på hur en konferens kan experimentera med kollaborativa former. Särskilt konferenser kring pedagogik och lärande prövar nya former för att mötas och skapa kunskap under kollaborativa former. Se t ex http://l08.cgpublisher.com/ som berättar om en konferens kring lärande med papers, workshops, presentationer i olika former, samtalsforum mm.
Konferenser som har någon form av konstnärligt anslag har också en tendens att pröva former för möten. Ett bra exempel på det är http://www.lancs.ac.uk/experimentality Läs följande och njut:
Experimentality is a year-long collaborative exploration of ideas and practices of experimentation in science and technology, the arts, commerce, politics, popular culture, everyday life, and the natural world. The programme brings together leading practitioners from various fields; academics from the social and natural sciences, arts and humanities; and members of the wider public. It uses the notion of the experiment to explore vital questions about the relationship between knowledge and power, freedom and control in the modern world. It is a unique, open-ended conversation about the power of experimentation to shape the future.
PARTICIPANTS
Academic speakers
Ulrich Beck, Dieter Daniels, Ian Diamond, Eva Jablonka, Maarten Hajer, David Healy, Tim Ingold, Scott Lash, Melissa Leach, David Lomas, Emily Martin, Helga Nowotny, Gísli Pálsson, John Pickstone, Kaushik Sunder Rajan, Hans-Jörg Rheinberger, Jeffrey Schwartz, Bruno Strasser, Nigel Thrift, Brian Wynne, and many others
Theatre, music, literature, visual arts, design
A2 Company, Simon Bowes, Tim Crouch, Alexandra Deschamps-Sonsino, Gavin Bryars Ensemble, David Grubb, Steven Hall, Luke Kennard, Daria Loi, Mem Morrison, Michael Pinchbeck, Jane Prophet, Psappha, Ellis Sharp, Stuart Walker, Neal White, and many others
PROGRAMME
Interdisciplinary workshops
The Experimental Condition: Programme Launch (15-16 October 2009)
Experiment as Event in the Arts and Sciences (19-20 November 2009)
Experimental Subjects (14-15 January 2010)
Experimental Objects (18-19 February 2010 – at the Storey Creative Industries Centre, Lancaster)
The Experimentality of Nature (25-26 March 2010)
The Experimental City (14-15 May 2010 – in Manchester)
International conference
The Experimental Society (7-9 July 2010 – call for papers forthcoming)
Arts
- ‘Experimentality’ as a theme of the 2009-10 season of Public Arts at Lancaster University, at the Nuffield Theatre, Lancaster International Concert Series and the Peter Scott Gallery
- Readings and talks from writers on the theme of experimentality at Lancaster Literature Festival (16-25 October 2009)
- Photography competition for Lancaster residents on the theme of ‘the experiment’, organised with Public Arts at Lancaster University, with winners to be exhibited in the Peter Scott Gallery (January-February 2010)
- New exhibition at the Storey Gallery, Lancaster in early 2010 on the theme of ‘Experimental Objects’
- 4-day festival of art, ideas and music on the theme of Experimentality (12-15 May 2010) in Manchester, organised in collaboration with FutureEverything, with exhibition at CUBE
COLLABORATIONS
Experimentality is an Annual Research Programme of the Institute for Advanced Studies, Lancaster University, and is being delivered in collaboration with the following bodies: the School of Arts, Histories and Cultures, University of Manchester; the ESRC Centre for the Economic and Social Aspects of Genomics (Cesagen), Lancaster University; FutureEverything; the Centre for the History of Science, Technology and Medicine, University of Manchester; the Max Planck Institute for the History of Science (MPIWG), Berlin; the AHRC Research Centre for Studies of Surrealism and its Legacies, University of Manchester; The Centre for Mobilities Research (CeMoRe), Lancaster University; The Public Arts at Lancaster University; The Storey Gallery, Lancaster; Lancaster Literature Festival; CUBE, Manchester.
CONTACT
For information about how to participate in the Experimentality programme, contact: Anne-Marie Mumford Institute for Advanced Studies County South Lancaster University Lancaster LA1 4YD, UK Email: a.mumford@lancaster.ac.uk<
En hel del lärosäten jobbar med användardriven innovation. Många är involverade i att skapa sk ”Labs” och ”Living Labs”, centra för användardriven innovation. De har ofta med teknik och medicin att göra. Se t ex http://www.openlivinglabs.eu/ för ett europeiskt perspektiv eller http://www.vinnova.se/In-English/Activities/Services-and-IT-Implementation-/Living-Labs/NORIAnet—Living-Labs/ för ett nordiskt eller http://www.oresundit.com/?id=758 för öresundsperspektivet eller http://www.malmolivinglab.se/ för Malmös version där kultur och ungdomsrörelser är viktigt.
Labsen har också en stark koppling till kunskapstriangeln, eller triple helix, att det är en samverkan mellan högre utbildning, näringsliv och offentliga aktörer.
På ett sätt så kan man säga att de KK-miljöer som finns idag och jobbar med samproduktion också har en koppling till användardriven innovation.
Att vara medieforskare är otroligt tacksamt. I alla sociala sammanhang tycker alla alltid något om medier. Under min tid som teveforskare fick jag stå till svars för allt från frisyrerna på nyhetsankarna till sändningstider. Jag gillar verkligen att medier berör, att de finns så tätt sammanvävda i våra liv som personer.
Mitt i allt detta. Vem är egentligen en del av mediebranschen? Är det de som kallar sig för mediebolag? Är det alla som vill? Alla som kan? Eller är det egentligen så att alla företag har något finger med i mediebranschen, eftersom det är omöjligt att gå i mediecelibat för företag? Och gör sociala medier att vi alla är i mediebranschen? Ska jag som forskare kring medieutveckling stå till svars för din frisyr? För användargenererat innehåll är högvilt i en tid där demokratisk innovation, open innovation och liknande uppför sig likt en tsunami.
Det blir då lätt absurt när svensk mediepolitik omfattar dagspress, radio och tv. Kanske är Moving Media Southern Sweden på rätt väg där medlemmarna är filmbolag, entreprenörsskolor, reklam, spel, kommunikation, tevebolag, musikbolag, leksaksföretag, offentliga aktörer, mobilföretag, dataföretag, multimediadesign, högskolor, animationsbolag, upplevelsecentra, filmklubbar? Kanske är MEDEA Collaborative Media Initiative helt rätt på det när man tänker och agerar att det här är något som är ett kulturellt fenomen där vi kan jobba tillsammans allihop.
En sak vet jag bland alla dessa frågetecken. Och det är att alla kommunicerar. Även jag. Nu. Det är det kommunikativa som står i centrum. Kan vi prata om kommunikationsbranschen istället för crossmedia-branschen, massmediebranschen, mediebranschen? (Ja, jag vet att det låter process, men det går också att se det ur ritualperspektiv) Gör det att vi kan ställa frågor om vem som kommunicerar och hur och hur vi skulle kunna kommunicera, och vad kommunikationen betyder och för vem? Att det blir ett intressant kunskapsutbyte mellan olika parter där deltagandet och det kommunikativa handlandet (läs demokrati) står i fokus?
Egentligen är det samma tanke som ligger bakom de som menar att sociala medier är meningslöst att använda som beämning eftersom alla medier är sociala. En bättre frågeställning blir då ”hur är olika medier sociala?” eftersom det inte utesluter någon och ökar förståelse mellan medieproducenter, antingen de kommer från SVT eller är facebook-användare.
Med den ändrade synen – hur kommunicerar vi – ändras våra roller. Då blir jag kommunikationsforskare. Sverige får ett Kommunikationsdepartement som inte skiter i (eller är rädd för) allt annat än press, radio, teve. Filmbolag blir rörlig bild (och ljud) i (offentlig) miljö. Musikbolag blir producenter och distributörer av ljud (och bild). Inkonst blir Kommunikationsdirektör för Malmös kulturliv. MEDEA, MMM och MMSS blir kommunikationsexperter mellan samhällsaktörer, akademi och näringsliv. Nice!
Rörlig bild och digitala medier = sant i Malmö med omnejd. Media Mötesplats Malmö har länge stimulerat utvecklingen. Moving Media Southern Sweden är ett krafttag i klusterform och Moving Media City är ett kommande centrum för medieutveckling.
Mitt i allt detta skapades MEDEA
http://www.mah.se/Forskning/varforskning/Program/MEDEA-Collaborative-Media-Initiative/
med bas på Malmö högskola, med inriktning nya medier och samproduktion – och – användardriven innovation.
Jag kommer att under två och ett halvt år röja runt i detta sammanhang genom att utforska kunskapande mellan universitet och näringsliv. En högeligen intressant fråga kommmer att handla om vad som händer när manufacture innovation möter user innovation inom rörlig bild i digitala medier
se http://web.mit.edu/evhippel/www/books.htm
Hur ser de olika aktörerna på användardriven innovation? Krock eller synergi? Om användarna kan produktutveckla bättre än företagens produktutvecklare, var hamnar vi då? Och vad ska akademikerna in i leken för? Kan användarna agera utan relation till någon än andra användare? Och hur ser vi på fenomen som helgens Sweden Social Web Camp?
http://www.swedensocialwebcamp.com/index.php/Main_Page
Det här är samspel som jag kommer att inte bara fråga eller läsa om utan också iscensätta och pröva. Vi ses.
Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!
