Vad är väl en konferens

Sitter och funderar över konferenser. En del av den studie jag gör nu är en analys av branschevenemang kring medieutveckling. Jag tänker att forskningskonferenser har stor likhet med de här eventen. De är liksom en bal på slottet. Det finns några prinsar och prinsessor, kungar och drottningar och andra titlar som blandas i en dans.

Sedan finns det de som är som jag, som tänker att den här gången. Den HÄR gången. Då ska min glassko, förlåt mitt paper, fångas upp av någon (prins?) och publiceras i någon tidskrift. Men redan när klockan slår midnatt inser jag att drömmen förvandlades till en pumpa. Det är klart att jag träffar alltid några roliga, intressanta människor, men det är sällan det leder till någon professionell relation av “och så levde dom lyckliga i alla sina da’r”.

Det jag har funnit, för mig som forskare, är att det ger mycket mer om jag kontaktar någon person som jag tycker verkar intressant och ber om ett möte. Vår initiala relation byggs då på “Hej, du gör intressanta saker, om du också tycker att jag gör intressanta saker så kan vi kanske träffas?”.

Det är också det jag tycker är det fina med unconference-upplägget. Där är det vad du pratar om i din professionella roll som blir grunden för ett personligt möte, utifrån deltagarnas intresse. Det blir plats för att alla är prinsar och prinsessor, kungar och drottningar, premiärministrar, orakel – you name it.

Naturligtvis finns det maktinslag även i en knytkonferens-dans. Det bästa då är att våga titta på dem och prata om dem. Så det tänkte jag göra på morgondagens Geek Girl Meetup Öresund.

Pumpa or not, here I come.