Jag är jag men olika fast alltid vetenskapligt underbyggd

Jag är en social jävel. Gillar att prata med folk, skämtar gärna. När jag skriver akademiska texter leker jag ibland med formen, det gör jag även i de mer performativa inslagen i att vara forskare och lärare, nämligen föreläsningarna.

På Geek Girl Meetup Öresund skulle jag prata om att strukturera rättvisa i öppna metoder. Det kunde jag ha gjort genom att göra en historisk genomgång av samhällsvetenskapliga och humanistiska teorier om struktur, rättvisa och metod.

Istället byggde föreläsningen på att fråga publiken, göra dem till deltagare i processen att förstå vad rättvisa är: att det i grunden handlar om att alla tar ansvar inte bara för sig själv. Vi tittade på strukturen runtomkring oss, hur väggarna och stolarna sa någonting. Då började folk bryta dem, genom att prata med varandra. Det var fantastiskt!

Det här sättet att föreläsa rimmar bra med den syn på kunskapsproduktion som Sir Ken Robinson tar upp i Changing Education Paradigm. Det handlar inte bara om formen i videon, utan precis som Ken, så är den forskning jag gör vetenskapligt underbyggd.

Så jag är jag även om det är olika än andra akademikers sätt att föreläsa och mitt sätt frångår inte vetenskap. Det är en del av den performativa delen av det och i detta fall även ett sätt att åstadkomma handling.