“Kanske-det-är-så-här?”-forskning kräver att både professionella och amatörer arbetar med klargjorda kunskapsanspråk

Jag är klassiskt skolad i vad kunskap och vetenskap är, vid Lunds Universitet och Uppsala Universitet. Där läste jag allt från Kulturvetenskaplig grundkurs till Statistik och Medie- och kommunikationsvetenskap.

I Kulturvetenskap fanns en humaniora-tradition av väl underbyggda argument med grunder i vetenskap- och kunskapsfilosofi. I Statistik var det naturvetenskapliga idealet av kodbarhet, uträkningsbarhet och generaliserbarhet – inga problem här att prata om validitet (att man mäter vad man ska mäta) och reliabilitet (frånvaron av systematiska mätfel). I Medie- och kommunikationsvetenskap fanns en blandning mellan humaniora och samhällsvetenskap där metodologiska angreppssätt skulle garantera vetenskaplighet.

I såväl humanistiska som naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga traditioner finns element och inriktningar av “kanske-det-är-så-här?”-forskning. Det finns mängder av vetenskapliga artiklar som presenterar tankar och teser om människor, kulturer och samhällen och experiment i t ex medicinska laboratorier.

Inom akademin testas många av tankarna, teserna och experimenten av andra akademiker. Många gånger går det inte att säga exakt ja eller nej för vad som t ex är bra eller dåligt. Tänk bara på hela debatten kring mat och dieter i samhället idag. Det finns inga klara bevis för eller emot tallriksmodellen, GI eller LCHF eller vad det nu är.

Speciellt vid nya fenomen i samhället finns det här experimenterande, eller, som också kallas för explorativ metod. Det är det som händer nu med de digitala medierna. Det som är klurigt är att det inte bara är forskare som kommer med “kanske-är-det-så-här?”-förslag på medieutveckling och dess konsekvenser för människor och samhällen. Det är det som Lievrouw (2011) tar upp som “amateur scholarship”. Det finns också en mycket intressant bok på området kopplat till litteratur.

Det jag hoppas på är att det i detta prövandet av experiment och exploration finns uttalade fördjupade samtal om etik och på vilka grunder olika kunskapsanspråk görs. För egen del har jag försökt stärka mig genom att använda feministiskt kunskapsteori, och då främst ståndpunktsteori. Där tas de här frågors upp och ges möjlighet att handskas med så att istället för relativitet och “anything goes” så kan vi försöka skapa “stark objektivitet” utifrån “systematisk analys av de bakomliggande förutsättningar som styr det vetenskapliga arbetet“.